Han sa kanske!

Det finns ett Kanske i Bibeln som är oväntat. Och detta ”kanske” gör en sådan skillnad! Jag är så glad att det finns där. Och det som är överraskande är att det är aposteln Paulus som säger ”kanske”. Han var inte precis känd för att vara försynt och taktfull.  Han var inte mycket för ”å ena sidan ... å andra sidan”. Han visste alltid vad som gällde … vad som skulle göras … vad som skulle sägas. ”Kanske” var inte ord som använde särskilt ofta. Han hade inte tålamod med personer som i ena stunden trodde och i den andra tvivlade. Det är ju bara att bestämma sig – håll fast vid tron och aldrig släppa taget.

När en av de kristna församlingar som Paulus grundat började slira i tron blev Paulus fullkomligt rasande och skrev ett upprört brev till dem: ”Om någon skulle förkunna ett annat budskap än det jag förkunnat för er – förbannelse över honom!”

Han var en sådan person. Det var alltid ”antingen eller”. Absolut inget mumlande.

Men långt senare, i ett annat brev till en annan församling skriver han: ”Jag vill lära känna Kristus och kraften från hans uppståndelse och dela hans lidanden genom att bli lik honom i en död som hans – kanske (!) jag då kan nå fram till uppståndelsen från de döda.”

Jag har träffat kristna som har tron som i en liten ask. De har svar på allt. Inget tvivel så långt ögat når. Dessa personer säger inte någonting som är direkt fel. Men det är just detta som på något sätt gör att allt blir fel! För vi äger inte hela sanningen. Vi får aldrig riktigt grepp om Gud ... om Jesus. Tvivel är en naturlig del av tron.

Det är detta som Paulus till sist inser. Han har varit så upptagen med att predika den kristna tron att han liksom glömt bort sig själv. Men till sist kommer han i kapp sig själv – och stannar upp. Insikten slår till och han är tillbaka på ruta ett och han säger: ”Jag vill lära känna Kristus.” Jag tror att Paulus drar en djup lättnadens suck när han säger det. Och så dyker det där lilla ordet upp: Kanske. Kanske kan jag nå fram till uppståndelsen från de döda, säger han.

Tvärsäkerheten är borta: ”Tro inte att jag redan nått det himmelska målet och blivit fullkomlig.”

Och jag går till mig själv:

Min tro är skral, fylld av tvivel, mina goda gärningar är inte så många, mina synder desto fler.

Men kanske finns det nåd, förlåtelse för allt. Kanske

Kanske är det enda vi har.