Long time no see

Vi ska älska Gud med hela vårt förstånd, står det i Bibeln. Man måste inte göra sig dum för att tro på Gud! Att då använda sig av ett språk som den som talar inte själv förstår – ska det verkligen föra oss närmare Gud? En del påstår det. De säger att det ger en alldeles särskild närhet.

Det handlar om tungotal.

När allt startade – på Pingstdagen, när den första kristna församlingen blev till och Guds Ande for fram som en stormvind, då överväldigades många av starka känslor. Man lever som i ett rus. Det blir liksom för mycket att greppa. Tillvarons gränser sprängs. Språket räcker inte till för att uttrycka det man upplever – och där och då talas det i tungor. I början av den kristna trons framväxt förekom det tungotal.

När aposteln Paulus räknar upp Andens gåvor finns tungotalet med. (Man kan dock notera att tungotalet står sist på hans lista.) Men Paulus talar om en tid då tungotal inte längre behövs (Första Korintierbrevet, kapitel 13-14).  Och mycket riktigt! Tungotalet försvinner ur det kristna gudstjänstlivet på 300/400-talet, åtminstone om man får tro Augustinus.

Men i dag, en eon senare, är tungotalet tillbaka.

Den första större väckelserörelsen med utbrett tungotal efter urkristen tid ”inträffade” i slutet av 1600-talet. Tungotal förekom sedan här och där i olika protestantiska väckelserörelser under 1700- och 1800-talen. Men riktig fart på det hela blev det först vid förra sekelskiftet med den karismatiska rörelsens framväxt. Med tungotalet var alltså borta i över 1000 år! Detta till trots fortsatte de kristna att fira gudstjänst och sprida det glada budskapet. Man klarade sig tydligen bra ändå – utan tungotal!

Hur ska vi förstå detta? Handlar dagens tungotalande om ett missförstånd – ett överentusiastiskt sätt att läsa sin Bibel. Jag tror att det kan förhålla sig så. Men det finns ett viktigt ”Men”. Jag tror på en generös Gud. En Gud som inte är särskilt formell av sig. ”Okej då,” säger Gud (till den som talar i tungor). Om du vill möta mig där, på den där platsen som inte längre har någon adress, så möter jag dig där i alla fall!

Källor:

Torbjörn Aronson, kyrkohistoriker i Uppsala

The Jerome Biblical Commentary

Korintierbreven med förklaringar – Bo Giertz