Tranströmer och GPS-klockan

Jag har dåligt lokalsinne. Det är jag medveten om. Men trots detta handikapp är jag fylld av tillförsikt varje gång jag ska ge mig ut i skog och mark. Jag är i detta sammanhang en obotlig optimist. I dag kommer det att gå bra! – Nej, man ska inte haka upp sig på någon tråkig statistik. I dag kommer jag ha koll på väderstrecken. Absolut.

Någon halvtimme senare står jag där i den villande skog. Enligt kartan ska där finnas en höjd eller en liten bäck eller en elledning i skyn. Men ingen höjd, bäck eller elledning syns till. Som så många gånger förut stämmer inte kartan med verkligheten. Men jag vill inte tro att det är min orientering det är fel på – det är verkligheten som är problemet! Jag ger verkligheten en chans att ”rätta till sig” och fortsätter sedan glatt vidare. Det dröjer inte länge förrän jag är alldeles borta.

En stor förändring i mitt liv inträffade när jag skaffade gps-klocka. Plötsligt blev allting så enkelt. Med ett tilläggsprogram kan jag göra en rutt och sedan skicka den till gps:en. På klockans display visar sedan en pil åt vilket håll jag ska färdas och jag vet hur lång sträcka jag har tillryggalagt och hur långt jag har kvar. Gps:en har blivit min käraste ägodel!

Men ibland kan jag sakna det oförutsedda och överraskande.

Att redan från början veta Varthän och Hur länge, det gör på något sätt livet mindre. Det blir inga nyupptäckter på samma sätt som förr.

Diktaren Tomas Tranströmer – han som alla tycker ska få nobelpriset, men som aldrig får det – han har skrivit en dikt om detta som heter Gläntan och som börjar så här: ”Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.”

Jag kan inte släppa gps:en, men det händer att jag ibland får ett infall och i stället för att lyda klockans riktningsvisare tar jag av åt ett annat håll och försvinner på okänd stig.

Det är förstås riskabelt. Man vet aldrig hur det slutar.

PS

Gå vidare till kapitlet Löpning på min hemsida. Där finns ett antal gps-rutter att pröva!

.